Jag tänkte att jag skulle skriva en förlossningsberättelse nu när plutten ligger och sover, bara för det så vaknar han väl snart. Men min förlossning var inte så lång, så ja, själva berättelsen kanske inte heller blir så lång. Men det är kul och läsa sen. Nu går jag efter lite ungefärliga tider och efter förlossnigsjournalen.

OBS VARNING FÖR LÅNG TEXT...

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Det hela började Måndagen den 18/4, jag skulle träffa Tesse och Leons blivande fru Emilia, jag vaknade upp med en dunder huvudvärk då jag hade haft migränliknande huvudvärk under natten..Ställde in våran playdate och låg i sängen och tyckte synd om mig själv som var så trött på att vara gravid, trött på att det kliade på hela kroppen och allmänt trött på allt tror jag att jag var. Jag började känna av mensvärksliknande värk i ryggen (har alltid fått min mensvärk i ryggen vid dom få tillfällena jag fick mensvärk) Men tänkte inte så mycket på det, man vill liksom inte hoppas för man blir så jävla besviken när det inte händer något. Det här var väl runt klockan 10.00 tror jag.
Jag sover till och från under hela dagen och känner att det sitter fortfarande kvar den här känslan bak i ryggen, blir lite hoppfull men säger ingenting till jocke. Mot 15-16 så börjar jag få lite mer ont, fast det går över till magen och känns som sammandragningar bara. Jocke kom hem runt 17-18 och vi satt och åt middag och det började göra lite mer ont och jag berättade då att jag hade haft lite ont i magen osv under dagen. Han sa väl inte så mycket för han trodde att det absolut inte var någonting.
Efter middagen satte vi oss i soffan och skulle kolla på alla program som går på Måndagar och jag kände att "värkarna" kom nu ganska så regelbundet fast ändå inte, men dom fanns där hela tiden iaf. Jag frågade om han ville gå ut och gå sen för nu skulle jag dra igång det här men han hade "ont i magen" så han orkade inte, vilket jag tyckte var lite roligt, för vad hade inte jag haha? Jag messade iaf min bästa Madde som skulle sluta 20.00 och hon skulle komma till mig efter jobbet.
Vi gav oss ut på den vanliga promenadrundan som kanske tar 10 min att gå men några gånger var jag tvungen att stanna för det gjorde ont och jag kommer ihåg att Madde sa "men sluta du skrämmer ju mig, du kommer ju typ föda här" och det var precis det som hände.. Nej nu skojade jag faktiskt.
Men vi kom tillbaka till vårat lilla område men jag kände att jag ville gå mer trots att det gjorde lite ont, och under tiden diskuterade vi om det var förvärkar bara, eller kanske bara starka sammandragningar? eller det kanske var värkar? vad visste jag, jag hade aldrig fött barn tidigare. Men vid 21 iaf så kom vi hem och jag satte mig i soffan och sa till jocke "men på riktigt så tror jag att vi kommer få åka in ikväll Jocke, bara så du vet" han sa väl typ "aa joo visst" för som vanligt så trodde han inte på mig.
Madde åkte vidare och jag och jocke satte oss och kollade på "en unge i minuten" jag fick ont tätare och tätare men trodde inte det var värkar för alla hade sagt att gjorde såååå himla ont, men det här gjorde liksom inte ont, jag tror att det var nu vi började klocka dom bara för att och dom kom med 4,7,2,6 mins mellanrum men jag tror nog att Jocke trodde säkert att jag överdrev lite för han trodde nog inte att vi skulle åka in den natten..
Iaf klockan blev 22 och BB började, nu vet jag iaf att vi klockade dom på riktigt och jag började få mer och mer ont, värkana kom nu med 2-3 mins mellanrum men det gjorde fortfarande inte ONT, jag kunde sitta i soffan och kolla på tvn utan problem. 22.50 ungefär så tänkte jag gå och lägga mig, jag minns att jag tänkte att jag behövde nog sova lite, för man vet aldirg var som händer eller hur lång tid allting tar. Jocke kom in i sovrummet strax efter 23 och vid 23.10 ungefär så small det till från ingestans, jag fick djävulskt ont, var tvungen att ställa mig upp och gå ut i vardagsrummet och Jocke frågade "ska jag göra något" jag kunde inte ens prata för det gjorde så ont, då började jag gråta lite och sa "Nej det är lungt, inte än så länge..men jag tror verkligen det är dags nu" varpå han flög upp i sängen och sa "vadå ska jag packa klart väskorna helt nu" så när värken var över så bad jag honom packa ner alla mina grejer och här nånstans så halvgrät jag lite och sa att jag aldirg skulle klara av och föda barn, men så fick jag absolut inte säga sa Jocke. Nu skulle jag ta en dusch för att ta bort smärtan lite.

Medans jag stod i duschen så blev smärtan allt mer intensivare, jag fick sitta på en pall för jag kunde inte stå längre och jag fokuserade på andningen hela tiden men det var inte lätt för SHIT vad ont det gjorde, värkarna kom med 2 mins mellanrum och jag bad honom ringa till BB-sthlm , dom hade såklart fullt och hon undre hur ont jag hade och jag sa att det gjorde jätteont men att jag kunde försöka hemma tills det verkligen inte går mer. Nu var klockan runt midnatt tror jag.. En kvart senare får jag panik för smärtan och ber Jocke ringa tillbaka och säga att vi måste få en plats någonstans varpå vi blir hänvisade till Danderyds sjukhus, Bilresan in var ett jävla helvete, alla kurvor, gupp, svängar, rödljus.. usch säger jag. Värkarna kom verkligen tätt nu och ibland var det så att en värk inte hann gå ner innan nästa kom. Ni som har fött barn kan tänka er hur jobbigt det var.

När vi kommit fram kl.00.45 kanske så är dörren låst och porttelefonen verkar inte fungera, här bryter jag nästan ihop för jag orkar verkligen inte stå där ute och inte kunna komma in med värkar som kommer med 1min imellan. Tillslut öppnas det och då hade vi tydligen kommit in bakvägen enligt barnmorskan. Hon visade oss till ett rum och sen kom "våran" undersköterska och satt på CTG och hjärtljdsdosan och snart kom barnmorskan in och skulle undersöka mig. Vid inskrivningen kl 01.00 så var jag öppen 5cm och han låg jättebra till med huvudet så jag hade jobbat på jättebra hemma sa dom. Jag var jättenöjd för en av mina mardrömmar skulle vara att komma in och vara öppen 2cm typ. Jag sätta på mig den fina sjukhusskjortan och lägga mig ner och vänta ut tiden ungefär kändes det som. Jocke var världsbäst och stötte och hjälpte till jättemkt och påminde mig om andningen hela tiden, han hade även koll på värkmäataren och jag älskade när han sa att värken var på väg ner men kl 01.35 så står jag inte ut länge så ber om att få testa lustgasen, vilket fungerade jättebra på mig tills klockan blev 02.15 då gav den ingen effekt längre och jag om att få EDA (ryggmärgsbedövningen) för jag klarade inte av smärtan och fick panik, visste inte hur jag skulle ligga och sa flera gånger att jag aldrig skulle klara av det här. Runt den här tid punken så minns jag bara lite saker så nu går jag efter förlossningjournalen och försöker minnas.
Narkosläkaren kunde naturligtvis inte komma på en gång men dom skulle sätta drop osv så länge så det var klart tills han kommer. Jag kommer ihåg att det kändes som att jag skulle svimma av smärta under den här tiden. Tänkte "hur fan ska jag klara av det här, det kommer aldrig att gå" 02.30 så gick mitt vatten, som lilla Leon tydligen hade bajsat jättemkt i då han blev superstressad tydligen, det här fick såklart inte jag veta (att han hade bajsat i vattnet) för det skulle bara göra mig stressad. Jag började iaf känna det såkallade trycker nedåt och sa att dom måste känna hur öppen jag är för nu kommer han snart, så 02.40 undersöker dom och då var jag öppen 9cm och kunde börja krysta alldeles strax. Det här är allsta 1h och 40min efter inskrivningen så allt gick i raket fart. Jag fick ställa mig så jag hängde över sänghuvudet så tyngdlagen kunde göra sitt men jag vet inte om det hjälpte, jag blev bara så jävla frustrerad för det kändes som att det hände absolut ingenting och den där smärtan var verkligen hemsk. Jag önskar inte ens den till min värsta fiende. Men iaf vi kämpade på och jocke påminde mig hur duktig jag var och barnmorksan och undersköterkan sa att nu kommer han alldeles strax här, så fick jag känna lite på hans huvud som skulle ge mig extra krat och 02.52 kom världens finaste lilla prins till världen.
Våran Leon Carl Asplund.

Sådär! Nu hade jag tänkt börja blogga igen, har inte haft lust riktigt då jag kände att jag ville lära känna våran nys familjemedlem först. Idag blir han 2 veckor, kan inte förstå att tiden gått så fort redan. Fast ändå så känns det som att han varit här hela tiden. Kan inte förstå att man kan känna så mycket kärlek för någon. Just nu ligger han och sover och man kan sitta och titta på honom i timmar. Världens finaste son!

Önskar jag kunde skriva något som "nu har jag haft täta värkar sen klockan 15, eller Nu har vattnen gått och det är dags att åka in" Men tyvärr så händer det ingenting just nu. Han är väldigt lugn därinne, kanske ska ta det som ett bra tecken. Dom brukar ju vara lite lugnare dagen innan D, för att vila upp sig och sådär. Men den turen tror inte jag på just nu. 6 dagar kvar, 6 små dagar, eller två långa veckor.
Jocke är hos en killkompis och grillar och "dricker lite" jag vet själv vad "jag ska bara dricka lite" slutar med, bäst för honom att bebis inte vill ut idag då!
Jag ska spendera kvällen med Madde hos en killkompis i Viksjö, grilla lite och bara umgås. Förresten på tal om Madde så trodde hon att liten skulle komma idag, så första strykningen idag då!
Sen passar även jag på att gå in i vecka 40! (39+0) Åååh vad roligt!

Madde - 16 April

Ingen bebbe inatt heller.. vad oväntat. Börjar bli lite frustrerande, även fast jag säger att han kommer när han är redo och yada yada, jag tycker att han är redo nu. Eller han är redo nu, bara 7 dagar kvar av BF. Men just nu ligger han där och jäser på sig massa extra gram som blir till kilon. Men vi kanske får en liten kille ändå man vet aldrig. Nu är det redan fredag igen och den här veckan har gått fort, helgen kommer väl gå lika fort så är det helt plötsligt måndag och sen tisdag, på tisdag ska vi till barnmorskan igen..ångest..jag hade hoppats på att vi skulle slippa den tiden eftersom han var ute då. Men vi lär ju få boka tid för hinnsvepning och 2 veckor senare är jag där igen, envisa lilla bebis.

Idag måste jag ringa till f-kassan och till barnmorskan, liten note till mig själv bara.

Det blev ingen långvarande promenad, för det första så hittar jag inte så bra här så vet inte riktigt vilka vägar osv man ska ta, jag vill inte bara gå längs en bilväg/gångväg. Men jag hittade en liten skogsrunda och lagom tills jag kände att nu räcker det så tog den slut så det var ju perfekt. Sen för det andra så blev hela magen som en fotboll och spände och tryckte i ryggen, men man ska inte hoppas på för mkt, det börjar bli lite mildare nu. Jag vill verkligen ha ut honom haha. Ska gå den här rundan varje dag nu så får vi se om något händer till helgen kanske (hoppas!!)
Har precis fört över alla min bilder på mobilen till datan, så snart mina vänner ska ni få se på grejer!

Verkar som fler kikar in här för att kolla om bebis har kommit men då måste jag göra er besvikna och säga att det dröjer nog någon vecka till - minst. Han visar verkligen inga tecken på att han tycker det är lite för trångt där inne eller att han vill komma ut och mysa med mamma och pappa. Men han kommer när han är redo och om det är när han väger 4,5kg så får det väl vara så haha. Envisa lilla skrutt..

Jag vet inte riktigt vad jag ska äta till frukost, vilket jobbigt i-landsproblem. Sen skulle jag nog vilja hitta på någonting idag och inte sitta hemma och ruttna som vanligt men det är lite svårt när alla jobbar eller har andra saker för sig, ibland känner man sig bara så himla ensam. Vilken tur att bebis är på väg säger jag bara!

Tänk att jag redan är nere på den ensiffriga nedräkningen! Det är helt sjukt, ett tag trodde jag nästan att jag skulle vara gravid för alltid. Så känns det iofs ibland nu också men 9 dagar kvar bara av bf, kan ni förstå det? Det kan hända när som helst nu, men eftersom jag inte haft så mycket förvärkar osv så tror jag att jag kommer gå över tiden lite. Iofs så har det ingen betydelse alls men det är bara en känsla jag har.
ååh vad jag verkligen längtar nu när det är så himla nära!

Igår kom Mads, Nea och Sanela förbi och hängde med mig ett tag, kollade på film och pratade. På kvällen gick vi på bio och såg "Min låtsas fru" och det var längesen jag såg en film som var så rolig. Kom hem rätt sent men kunde inte somna förrän vid 3 för jag hade för mycket tankar i huvudet.
Idag lät bebis mig sova ända fram till kvart över 12! Så nu har jag ätit lite frukost/lunch och tänkte lägga mig och glo på en film, som vanligt med andra ord.

 

Kan nästan inte förstå att det bara kan vara 11 dagar kvar, snart är jag nere på en siffrigt. Tiden går så sakta men ändå inte nu på slutet, är idag i v. 38+2. Tror dock att jag kommer gå över tiden minst en vecka så en liten påsk bebis får vi nog inte, tyvärr. Annars så har helgen varit lugn och skön med mys framför tvn.. precis vad man behöver nu mot slutet. Känner att jag har inte alls samma energi som förut, känner mest för att vila och ta det lungt hela tiden. Förutom igår då jag nästan fick panik över att vi bara suttit inne hela helgen, så blev ett litet äventyr till outlet och hem till mamma så jag fick träffa mina fina killar där hemma.
Nu ska jag nöta av lite serier då hemsidan fungerar igen, dock så finns det inga nya one tree hill avsnitt och det var ju som jag verkligen ville se..

Idag var det Jockes dag att laga middag och han gjorde pasta med kräftstjärtar, avocado, vitlök osv. Blev väldigt gott faktiskt. Idag har vi däremot inte gjort många knop, legat i soffan hela dagen, beställt lite gardiner och hämtat ut ett paket på posten. En kille på mitt jobb hade köpt massa fina saker och skickat till mig, så himla snällt!

Annars händer det inte så mycket, hoppas varje dag att nångonting ska dra igång och ge mig lite smärta, men dessvärre så tror jag att det inte händer något förrän om c.a 2 veckor. Vilket känns väldigt deprimerande, men han kommer när han kommer och jag får väl bara acceptera det, det är ju inte så läng tid kvar ändå och sen har vi all tid i världen och mysa och gosa.

Ska leta rätt på nr man skickar till när man mobilbloggar så ska jag skicka iväg bilderna på vagnen så ni får se den.

Jag har suttit och lyssnat sönder skinny love hela morgonen och eftermiddagen. Den låten ligger mig varmt om hjärtat. Har även slängt in våra sängkläder i tvätten och plockat lite här hemma.
Satans vad tråkigt det är att bara gå hemma och vänta och vänta och vänta.. Men OM det skulle hända något så skulle jag stå som ett frågetecken och inte förstå någonting och springa runt som en höna och inte veta vad jag ska göra, trots att jag är så himla "förberedd". Jag vill att något ska hända nu, jag vill inte vara en av dom där stackarna som föder i vecka 41+4  snälla snälla lilla bebis därinne, kan du inte komma ut ganska snart? på tisdag kanske? Jag har ett helvete om nätterna och dagarna pågrundav mitt kliande. Började nästan gråta idag för jag tycker synd om mig själv. Imorgon går jag in i vecka 38+0, du måste komma ut snart lillen..

Nu tycker jag faktiskt att dagarna går riktigt fort, det är redan fredag imorgon och det har redan gått en vecka sen jag tänkte samma sak. Jocke har varit hemma med mig hela veckan men imorgon ska han tillbaka till jobbet och vet inte riktigt vad jag ska göra hela dagen. Vi skulle verkligen behöva handla men jag kan inte bära allting själv precis så vi får göra det till helgen.

Jag vill verkligen inte gå över tiden nu, det är så fruktansvärt påfrestande att inte kunna sova på nätterna för det kliar så mycket, sen vaknar man och då är jag så vätskefylld överallt så jag har ont i händerna och fötterna, sen kliar det ännu mer. En kall dusch hjälper i 30 min, max. Nu mot slutet som alla säger "sov så mycket du kan, vila hela tiden osvosv" men det är inte så lätt ska ni veta. Hade jag inte fått det här nu mot slutet så hade jag haft en riktig dröm graviditet. Men nu är det som det är och det är bara att gillla läget tills han kommer för då försvinner allt det här (hoppas jag).

Och ni tråkiga som läser men inte kommenterat vilket datum ni tror han kommer på, kan ni göra det? jag vill ha respons!

Gud vad dåligt jag har bloggat under min graviditet, det blir ju inte roligt alls och "gå tillbaka och titta" som jag bestämt skulle göra. Nu är det bara 2 veckor kvar, det är lite synd det där att det inte är skrivit i sten det där med Bf datumet för då skulle saker kännas lite enklare. Meeen vi får väll hoppas på att han vill komma ut tidigare än 2 veckor, men vad det verkar som så har han det mysigt och bra därinne så han stannar nog gärna 2 veckor extra, bara för att.

I förregår satt jag..ja visst ni JAG ihop vagnen, det var inte så svårt och jag hoppas att allt sitter som det ska. Den är så fin och vi fick en åkpåse OCH skötväska och ett tillgodo kvitto på 400:- Måste fota den och visa er hur fin den är!

  

    
    

Se så många fina presenter Bebis fick från tjejerna. Bortskämd redan nu,"typiskt Leon" - Lisa. S

Nej det blev ingen god mat hos mormor och umgås med min familj, när vi kom fram och jag skulle gå in i köket så stod allaaa tjejer plus några till där inne och överraskade mig. Dom hade fixat en babyshower som jag tjatade om för några månader sen men gav upp hoppet på haha. Så det blev god mat och umgås med vänner istället!
Jag fick jättefina presenter, eller aa inte jag utan Lillen fick, och det var så himla mycket fina saker som sagt.
Finns massa bilder på face som jag tänkte slänga upp imorgon tänkte jag.
Ett under att ingen råkat försäga sig när dom vetat om det så pass länge haha.

Nu kan han bestämma sig för att komma ut tycker jag, är ändå så trångt därinne nu så komsi komsi <3

Tänk vad fort tiden kan gå, jag har redan rullat in i v.38, är det inte underbart! 19 dagar tills liten, skrutt, prinsen, lilla kompisen, lilleman, bebis, lillen, Leon, ja kärt barn har många namn kommer. Jag hoppas att han väljer att komma ut lite tidigare, ska dra igång gissningsleken bland mina vänner och familj, så mina vänner och min familj som läser för jag vet att ni gör det! och för er övriga såklart.. Kan ni kommentera och gissa på vilket datum ni tror han anländer? Det vore väl kul? aa bra då gör vi så.

Allmänt tycker jag den här graviditeten har pågått i en evighet, veckorna var för sig har rullat på och gått hyffsat snabbt (oftast) men när jag tänker tillbaka på Aug förra året och jag tog det där testet så känns det som så himla längesen. Kan inte förstå att han verkligen är här snart.. Efterlängtade unge!

Igår hade vi lite vänner här och det var himlans trevligt. Dom sista gick vid halv 3 och då däckade jag i sängen ganska snabbt, var nog tröttare än jag trodde. Idag ska vi till mormor och äta god mat och umgås lite med min familj!

Tänk att ni fortfarande kikar in här varje dag även fast jag inte bloggat någonting.
Vi har iaf kommit i ordning nu i lägenheten och jag trivs jättebra även om jag saknar mamma!
Nu börjar den riktiga nedräkningen när bebis kommer, 21 dagar kvar tills bebis kommer, men när tror ni att han kommer? :)
För mig får han komma när som helst nu, bara dom kan ringa oss ang. vagnen någong gång..
Nu ska jag kolla igen alla OTH avsnitt jag missat dom där senaste veckorna!

Idag fick jag brev från f-kassan, min grav. penning blev godkänd så idag är en bra dag! Då slipper jag oroa mig för det och ha ångest över att inte jobba och tjäna pengar. Sen fick vi en ny tid för ultraljud, ska bli roligt och se bebis igen och han är nog en stor kille nu om man jämnför med sist. Nu väntar jag på att BB stockholm ska ringa upp mig, men jag vet inte varför det tar sån tid riktigt.. Imorgon ska vi till familjerätten och skriva på papper att Jocke är pappan till barnet och att vi har delad vårdnad. Sen på fredag får vi börja flytta och fixa!!!
37 dagar kvar tills lilla skrutt är här..

Jag tror det var väldigt längesen som jag var så hungrig som jag var idag. Redan när jag vaknade mådde jag illa för att jag var så hungrig. Men jag försökte tänka på annat än mat när vi kom fram.
Lite roligt var det när Jocke ringde på entrén och det kommer en barnmorska, Jocke förklarar att vi ska ta blodprover osv och hon kollar på honom och tänker "ser inte du att det står förlossning här och att det här är ett BB" och hänvisar honom till huvudentrén och provlabben. Men det var innan hon såg mig förstås.
 Det har varit lite synd om mig idag måste jag säga, först tog dom 3 blodprov, plåstrade om mig. Sen kom dom på att dom måste ta ett till. Så hon var tvungen att sticka mig igen i samma arm, och det gjorde lite ont. Sen var jag jätte hungrig, sen fick vänta typ 40 min på läkaren och provsvaren men då hade vi redan väntat emellan där också. Alltså en väldigt lång väntan.
Under tiden pratade jag med Jocke om vad jag skulle äta, nu kommer det roliga. Han sa "men man kan inte alltid få som man vill, typ aaa jag vill ha hummer, kan du fixa de?" och vet ni vad jag sa till honom att jag var sugen på? En sjukhus macka, en torr liten sjukhus macka som dom har i cafeterian på sjukhus. Det var väl inte för mycket begärt? Han väljer alltså att jämnföra detta med en hummer. Men han är fin han.

Vi väntar iaf på provsvar, jag hoppas att dom ringer idag. Jag hoppas att f-kassan kan sluta vara så himla sega med det dom jobbar med. Jag hoppas att liten mår bra och fortsätter ha det bra och mysigt i magen ett tag till.