Jag har suttit och lyssnat sönder skinny love hela morgonen och eftermiddagen. Den låten ligger mig varmt om hjärtat. Har även slängt in våra sängkläder i tvätten och plockat lite här hemma.
Satans vad tråkigt det är att bara gå hemma och vänta och vänta och vänta.. Men OM det skulle hända något så skulle jag stå som ett frågetecken och inte förstå någonting och springa runt som en höna och inte veta vad jag ska göra, trots att jag är så himla "förberedd". Jag vill att något ska hända nu, jag vill inte vara en av dom där stackarna som föder i vecka 41+4  snälla snälla lilla bebis därinne, kan du inte komma ut ganska snart? på tisdag kanske? Jag har ett helvete om nätterna och dagarna pågrundav mitt kliande. Började nästan gråta idag för jag tycker synd om mig själv. Imorgon går jag in i vecka 38+0, du måste komma ut snart lillen..