Det tar tid att gå till dagis med Leon vill jag lova. Vi blev osams massa gånger på vägen men fram kom! Då var det dags för fruktstund utomhus i det fina det. Det var värre att säga Hejdå idag för nu hörde jag verkligen hans förtvivlande gråt medans jag gick hemåt. Men det går framåt på dagarna, han är inte lika ledsen längre och sover lite bättre så det är skönt. Dock var han lite varm och snorig imorse, suck! Väldigt vanligt vid den här tiden sa dom på dagis så hoppas det bara är lite snor så han inte blir sjuk nu.