Idag var det första gången jag lämnade Leon på dagis, (ja jag kommer alltid säga dagis) det kändes som att mitt hjärta gick i tusen bitar när jag bara vände ryggen och gick ut genom dörren medans han var så himla ledsen. Han förstår ju inte att han bara ska vara där några timmar och sen hämtar vi honom, han tror att vi lämnar bort honom och det är det som är det jobbigaste. Men som Madde sa, så länge vi vet att vi hämtar honom igen så vet vi ju att det inte är någon fara, vi lämnar inte honom förevigt. Nu har jag fixat och Donat i några timmar hemma och är på väg till jobbet för att jobba stängning. Upp imorgon och lämna och samma visa då också. Lilla gubben jag hoppas du förstår snart och ser dagis som någonting roligt och inte någonting hemskt!