För ett år sen hade jag varit ute på en liten promenad med Madde för att jag ville att Leon skulle komma nu! Jag hade lite känningar och var tvungen att stanna till och vila ibland men trodde bara det var starka sammandragningar. I efterhand vet jag att det var värkarna som satte igång svagt, svagt. Vi satt i soffan och kollade på bb, jag sa till Jocke att vi nog skulle åka in inatt, jag hade det på känn. Smärtan blev
Värre men inte i närheten av ont och vi börjar klocka "värkarna" dom kom lite då och då men började bli med 5 min mellanrum. Jocke trodde inte det var värkar eftersom jag verkligen inte hade ont. Men jag visste att det var början. Så jag gick och la mig. 23 small det till från ingenstans och smärtan blev från Inge ont alls till outständlig. Det gick så snabbt allt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen längre. Jag grät och sa flera gånger att jag aldrig skulle klara av den här smärtan, eftersom jag visste att den skulle öka kraftigt. Men in åkte vi, och hela 5cm öppen var jag redan då. Sen gick det inte ens 2 timmar innan Leon var ute. Klockan 02.52, 50cm kort och 3535gram av ren kärlek. Jag älskar dig mer än livet Leon, och hoppas du känner hur omgiven av kärlek du är och hur många fina personer du har i ditt liv.