Kräftskivan hemma hos Micka. i fredags vart riktigt lyckad, Leon var jätteblyg i början och började gråta när någon pratade med honom men det gick över mot kvällen, var ett riktigt projekt att få honom att somna dock men det gick tillslut och halv 3 knatade vi hemmåt! Igår hände något som bara inte får hända men ändå är så lätthänt när barn kommer upp i den här åldern. Leon ramlade ner från skötbordet när jag vände ryggen till och skulle lägga tvätt i våra tvättkorgar. Helt plötsligt började han gallskrika och så låg han på golvet! vi har klinker i vårat badrum, tur som det var så låg det en handduk lite ihop skrynklad som han landade på. Vi ringde vårdguiden som sa åt oss vad vi skulle kolla efter och känna på osv. Han slog nog inte i huvudet överhuvudtaget för det fanns/finns ingen bula och jan visar inte tecke på att ha ont. Han landade nog på höger sida av kropprn så han hade lite ont i höger arm/ben. Hon i telefonen sa åt oss att avvakta lite och sen åka in om han har ont men vi satte oss i bilen och åkte till Astrid Lingrens barnsjukhus på en gång. Usch det var så himla hemskt men jag tror han mest vart rädd för själva fallet, det är ju ändå ganska högt. Men som dom sa så händer det flera gånger per dag att barn råkar ut för det där och man ska absolut inte klandra sig sälv, det är ju så svårt i den här åldern nu när dom börjar röra sig mer men nu lägger jag aldrig Leon själv längre, lilla älsklingen.