det finns nog inte mycket som jag känner en sån hatkärlek som till just viksjö. när man är här, är man trött på folket, man vill bara lämna skiten och aldrig kolla tillbaka, men det är sen, när man äntligen lämnar stället som den kommer, kärleken. jag har svårt att tänka mig ett liv utan all drama, skit, och såklart alla människorna, varje individ som formar varandras liv. för du vet att personen du kanske skriker på den här helgen, kan du lika gärna höja bärsen med på PG helgen efter. det är just det som gör viksjö till viksjö. sen är det väl upp till dig att avgöra om det är en falsk fasad eller ett vattentät brödraskap? 175!