hey mr carter!

i fredags firade vi mikaela. det var väldigt trevligt. haha på hemvägen så hände det en lite ruuulig grej. efter att ha vandrat i ca 2timmar hem med en vääääldigt full andreas så var vi äntligen vid handlarn. jag hade dragit på mig malins mjukisbyxor och vandrar alltså med klänning, mjukisar och klackskor. så stannar konstapeln till vid oss för att kolla läget, jag ser hur han förundrar sig över mig klädsel så jag påpekade att jag hade endast satt på mig byxorna för att jag frös, då ser jag ett lättnande ansiktsuttryck, aa jo jag grubblade lite över det men hade inte tänkt påpeka någonting, blev hans svar. då skrattade jag väldigt mkt.
efter att ha vandrat några meter så är det dags för andreas att svänga av, han delade inte rikigt våran åsikt om hemgång så han satte sig vid ett träd och försökte få oss att känna oss som dåliga kompisar. när vi är strax vid fjällenskolan hör man ett sista skrik, alltså man hör verkligen hur han tar i från tårna, dock är det oklart vad han skrek. jag och malin bara skrattade och fortsatte vandra. dagen efter, alltså igår så säger andreas att han somnade vid trädet och vaknade vid 7 för att fortsätta gå hem, vi misstänker stark att detta endast är en myt!
igår så gjorde jag och malin fruktansvärt mkt, vi räddade många liv och förgyllade mångas dag. eller så låg vi och sov fam och tillbaka till halv 7... sen begav vi oss för att möta andreas och dennis och satt först och tjuvlyssnade på några fjortisar som satt några meter från oss. haha det var lite ruligt. efter det begav vi oss till malin och påvägen inträffade det man brukar kalla, oväntad händelse.
sen gjorde vi mackor och varm oboy, kollade på tv somnade i soffan. oklart hur och när vi kom till sängen.
idag så kollade vi på taken, den var faktist bra. och nu är jag häääär :)


för att ni är ni, och inga andra. tack!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0