Efter att jag avslutat senaste inlägget gick vi på bussen. som var helt full så vi fick inte sitta brevid varandra, vår tur fanns inte. den var försvunnen, vi började frukta att vi skulle ta med oss oturen till vårat lag. jag somnade ganska snabbt men väcks av att falk vifftar med sin mobil, mamma på linjen. då kommer den, nyheten som ska skaka om varenda göteborgare på bussen. det byts till vintertid inatt, för er som inte förstår vad det innebär, klockan 3 ställer man tillbaka klockan. vår nästa buss går vintertid, vi ska inte vara i jönköping 2 timmar, VI SKA VARA DÄR 3!!! så.. vad gör man i jönköping? ska bara börja med, era jävla stackare som är bosatta i den staden!! sjukt vidrig, riktigt smuttisig! vi gick runt, försökte sova på en bänk, såg världens smuttigaste bänk, gick runt, satte oss i en port för att få lite värme, blir utkörda, satte oss på en bänk för att kolla på klockan i 45 minuter. sen kom bussen, somnade på en gång. kom fram till ett grått göteborg, men jag lovar er gott folk, man kunde ta på stämningen i luften, det var sjukt. vi åkte hem till farmor&farfar för att sova lite. vaknade sen, käkade, gick upp på berget för att kolla på den kända utsikten över ullevi. sen åkte vi ner för att lämna våra väskor på stationen.

hela vägen i bilen ser man göteborgare, lyckan som spred sig i min kropp när jag såg alla människor, stå och sjunga "guldet det ska hem till göteborg", när jag såg små knattar som inte var mer än 4år bära på en blåvitt tröja, dom gamla människorna som knappt kunde gå, som samlades där utanför ullevi för att se sitt lag ta guldet går inte att förklara. det är en total lycka. när göteborg gjorde det första målet kom det ett vrål som måste hörts över hela göteborg. sen kom det, det som säkrade vårat guld, 2-0 målet och beskedet om att bp har tagit ledning. jag hade nästan tårar i ögonen. lyckan jag kände på ullevi var helt obegriplig. när 40 000 människor gör vågen för sina hjältar, när 40 000 står upp och sjunger för sitt lag.
i 90de minuten börjar folk röra sig mot plan, hör i högtalarna att dom helst vill att vi stannar på våra platser. men det var okontrollbart. slutsignalen gick och brevid alla änglar springer vi in på plan, och bara skriker.
Guldet ska inte hem till Göteborg, det är hemma nu!