det här blir ett riktigt smörinlägg, även fast det inte är likt mig, jag jar svårt för att visa känslor och det tror jag dom närmsta vet om. Men efter allt som händer så börjar min inse vissa saker, hur hemskt vissa saker är, hur livet faktiskt fungerar det kan vara ens sista dag i livet när som helst. Det där lät överdrivet, men det är ju så.
Jag ska börja visa mina närmsta mer hur mycket dom faktiskt betyder för mig, att tänka tanken på hur någon av er skulle lämna mig gör mig mållös, LÄMNA MIG ALDRIG! jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt dom som stod Joakim riktigt nära har det just nu, men att jag ska uppleva det igen finns inte på världskartan.
Ni själva vet om ni ska ta åt er eller inte...men ni är min värld och jag älskar er oerhört mycket.