För varje dag som går så börjar jag acceptera läget..acceptera att vissa saker i livet faktiskt kommer&går. Vissa saker har man inte för evigt, och ju äldre man blir desto bättre måste man lära sig att acceptera det. Men det finns vissa saker man verkligen kan tro, att just dom ska finnas för alltid i ens liv, motgångar/medgångar/bråk/you name it..dom ska fortfarande finnas där. Men ajajaj så fel man kan ha, det räcker med att man börjar i olika skolor, så har man inte kvar just dom längre, det räcker med en liten sak, en liten syl i vädret så blir det rent utav sagt, ett helvete.
Jag försöker varenda dag tänka posetiva tankar, tänka att det kanske är bäst såhär? det kommer funka endå, utan dom, men hör och häpna! Nej det funkar inte utan er i mitt liv.. för varje individ är speciell, varje människa bär med något unikt,en speciell personlighet och det är just det jag saknar.. Se inte det här som något smör inlägg för det är det verkligen inte..jag måste bara kunna skriva om hur jag känner, för jag kan verkligen inte ta det med er personligt..skulle bara bli konstigt. Jag skiter fullständigt i om ni har 'gått vidare' Om ni inte bryr er om vad jag skriver...så gör ni inte det, det är inte något jag kan ändra på, då är det bara att gilla läget som man kan kalla det. MEN.. vissa saker kan man inte radera ur sitt hjärta eller sudda ut fårn sin hjärna, hur mycket man än vill..så finns det alltid kvar, och det är jag jävligt glad för. Jag har jättekul med dom jag umgås med nu också..men det är alltid något som fattas och det är ni..  jag saknar er, jag saknar allt..

Jag tror inte det behövs nämnas några namn, ni vet vilka ni är.

// M.n