Ang. förlossningen
Nästan varenda människa som jag pratar med min graviditet om ställer alltid samma fråga "Är du inte nervös?" Och svaret är. Nej. Just nu är jag inte minsta lilla nervös inför förlossningen om man bortser från att jag är orolig över att det ska vara något fel på hans hälsa.
Jag har aldrig haft tanken "jag vill aldrig föda barn för att det kommer göra så satans ont" Jag sa till mina vänner att jag helst vill göra allting så naturligt som möjligt, utan bedövning i ryggmärgen. Jag kan tänka mig att prova lustgas och andra metoder som inte är medicinska. Men när jag tänker på det nu så känner jag att jag bara kommer känna mig full, yrslig och inte riktigt vara med i matchen utav lustgas.
Men jag vill klara mig så långt som möjligt utan allt sånt där, sen får Barnmorskan säga till när det börjar bli för sent för bedövningen. Det viktigaste för mig att är dom berättar för mig hela tiden vad som händer, vad som kommer att hända och inte lämnar mig utanför, Jag måste få känna mig trygg, och det gör jag inte om jag inte har koll på läget.
Med på förlossningen kommer jag ha Jocke och förmodligen min mamma. Så om det nu skulle hända att jag inte hinner skriva ett förlossningbrev eller någon annan konstig sak/anledning, mamma eller jocke, här har ni hur jag vill att det ska gå till!
Om något har missat det.. så är det bara 81 dagar kvar nu!
Om det är någon med Barn där ute, eller någon som väntar barn, berätta gärna hur det gick för er, vad var viktigt enligt er under eran förlossning? och hur tänker ni som väntar barn? Var inte blyga nu, kommentera, ni är ju en del som läser!
Jag har aldrig haft tanken "jag vill aldrig föda barn för att det kommer göra så satans ont" Jag sa till mina vänner att jag helst vill göra allting så naturligt som möjligt, utan bedövning i ryggmärgen. Jag kan tänka mig att prova lustgas och andra metoder som inte är medicinska. Men när jag tänker på det nu så känner jag att jag bara kommer känna mig full, yrslig och inte riktigt vara med i matchen utav lustgas.
Men jag vill klara mig så långt som möjligt utan allt sånt där, sen får Barnmorskan säga till när det börjar bli för sent för bedövningen. Det viktigaste för mig att är dom berättar för mig hela tiden vad som händer, vad som kommer att hända och inte lämnar mig utanför, Jag måste få känna mig trygg, och det gör jag inte om jag inte har koll på läget.
Med på förlossningen kommer jag ha Jocke och förmodligen min mamma. Så om det nu skulle hända att jag inte hinner skriva ett förlossningbrev eller någon annan konstig sak/anledning, mamma eller jocke, här har ni hur jag vill att det ska gå till!
Om något har missat det.. så är det bara 81 dagar kvar nu!
Om det är någon med Barn där ute, eller någon som väntar barn, berätta gärna hur det gick för er, vad var viktigt enligt er under eran förlossning? och hur tänker ni som väntar barn? Var inte blyga nu, kommentera, ni är ju en del som läser!
Kommentarer
Trackback
