Det här är Pillan..och jag. På en fet kryssning den 2november tror jag det var? Pernilla var/är iaf min första riktiga kompis. Verkligen riktiga, ni vet den dära kompisen man kommer nära så fort när man flyttat till ett nytt ställe.
Jag flyttade till Stockholm när jag hade gått i halva 4an. Hamnade i Olovslund skolan 4E, pillan gick i Pararellklassen. Iallfall vi hatade varandra först, jag tyckte hon och MalinB var jätte töntiga, dom hatade mig lika mycket, MalinB sa att jag hade snott hennes namn, bara det säger väl allt?
Sen kom den dära dagen då jag var med Jennifer Winston, vi stötte på MalinB och pillan och fick för oss att bygga typ som en koja, ovanpå ett garage som tillhörde en villa som stod tom. Så dom klättrade upp på balkongen så började vi kasta ner massa möbler som vi skulle ta till kojan. Då kommer världens sur gubbe, (som säkert inte fått ngt från sin fru på år&dar) Och haffar oss HÅRT i armarna och säger att han bannemig tog oss på bar gärning! Anklagade för inbrott blev vi och han skulle ta oss till sitt hus och ringa polisen, flickrbarn som vi var blev vi livrädda och alla grät som riktiga småbarn. Då kom livräddaren i nöden åkandes förbi i bilen, pappan till någon gammal kompis till Malinb hade sett oss när han åkte förbi, medans vi stod i den gamla gussens hus och skulle ringa hem till våra föräldrar, för dom skulle minsan få veta vad vi gjort. Så kom denna pappa och kallade den äldre mannen för gubbfan och herren vet vad. Vi fick gå hem till honom och äta kakor med mjölk? (men jag kan mytta jättemycket nu) Efter den dagen så klickade det mellan mig/Pillan. Vi blev som ett. Jag ser henne mer som en syster än som en vän idag, när vi kanske gick i 6an hade vi gjort så otroligt mycket saker ihop och såg då upp till pillans äldre kusin Jenny ( som idag har en son ) och tyckte hon var jätteball som sov över hos killar och var ute och prata med hennes bästa vän. Vi tänkte då "tänk alla saker vi kommer uppleva tillsammans när vi blir äldre" Här står vi idag, nästan 18 år och myndiga och har en jävla massa minnen. Vi har glidit ifrån varandra och inte umgåtts på ett bra tag, men vi har alltid hittat tillbaka till den dära speciella vänskapen, som man bara har med 1 person.
Hon är faktiskt den enda jag kan vara riktigt mig själv inför. Hon vet alla sjuka saker jag kan göra mot henne, hur mitt flin ser ut när jag gjort något dumt utan att våga berätta, hur jag verkligen är jag. Jag vet precis lika mycket om henne, jag stör mig på sättet hon äter chips, för hon tuggar so högt, hur hennes ögon låter när hon blundar, jag vet precis att det är hon om jag hör hennes steg bakom mig. Man brukar oftast säga att man har gått igenom både sorg&glädje, både skratt&gråt och tro mig, det har vi verkligen gjort. Så mycket vi har tjaffsat, så mycket mer som vi har skrattat tillsammans, alla sjuka idéer, alla påhitt vi gjort. Hon känner mig verkligen ut&in, vet mina brister, mina starka sidor. Hur jag alltid ska strula till det på killfronten..det är alltid hon som är där över att bara vara. Jag älskar dig innerligt Pernilla, tro aldrig att jag lämnar din sida, I love you girl and you better believe it girl!