sjukt bara
något som är sjukt och som jag bara inte kan ta grepp om är hur människor kommer och går i ens liv. jag varken kan eller vill acceptera att någon som jag har spenderat mina dagar med ska bli vem som helst. Gamla klasskompisar är ett typiskt exempel, du träffar dom VARJE dag sen när du slutar skolan så vad är dom efter det? sen finns det "den där pojken", så mycket energi jag la för att han skulle förlåta mig och vad ser jag när jag tittar på honom idag? min första kärlek, visst. men hans betydelse är inte mer än någon annan från mitt förflutna. det skrämmer mig att någon du skulle offra din högra hand för en dag totalt tappar betydelse. och det stämmer verkligen när folk säger, "vänner kommer och går" men jag tvivlar på att endast dom riktiga består. för jag vet många jag har glidit ifrån under mitt liv som jag än idag skulle göra allt för. jag vill tro att när jag träffar någon så ska den stå på samma ställe som när vi sist sa hejdå. och visst är det en bekväm tanke, vissenligen förbannat naiv, men jävligt bekväm.
haha, jaha. jag förstod inte ett skit. jag ba, wtf. vadå för lösenord. bra att du skriver igen gumman :)
haha ja men nu har jag öppnat upp den igeeen :)
hihi tack sötis :)
